Ishockey 🏒

Idag var jag på ishockeymatch med B, en kompis. Jag är glad över att jag och B har börjat umgås mer och det var jättekul att kolla hockey tillsammans. Redhawks vann på straffar 🎉

Sjukskriven, fick inte jobbet, medicinändringar

Japp, jag gick ner i en depression och blev sjukskriven. Rösterna och musiken som jag hör (som inte finns där) stör mig otroligt mycket. Jag vill bara att det ska ta slut någon gång! Min läkare har ändrat min medicinering så vi har trappat ut Risperidon och satt in Zyprexa istället. Från och med ikväll ska jag ta 15 mg Zyprexa så vi får hoppas att det hjälper mot mitt "tankeeko". 

Jag fick inte jobbet som peer support, det gick till en mer erfaren person. Men chefen var uppmuntrande ändå, skrev att de fick ett gott intryck av mig, så det känns bra. Jag tänkte att jag borde se om jag kan få arbetsträna som peer supporter, det kanske vore något! Eller arbetsträna i butik alternativt som servicevärd. Nu har jag testat att städa för Samhall och det fungerade inte. Dags att testa något annat (efter att jag varit sjukskriven ett tag). 

Imorgon ska jag gå på ishockey med en kompis. Det ska bli skoj! 

Hoppas att ni har det bra! 

you hide your looks behind these scars

Idag var jag på arbetsträningen ett tag, därefter hade jag jobbintervju. Jobbet som jag intervjuades för var peer supporter inom öppenvård. Det gick hyffsat tror jag, kanske att de tycker att det inte har gått tillräckligt lång tid sedan jag var sjuk och att jag inte är återhämtad riktigt ännu. Så kan det vara. Kommer jag någonsin att vara tillräckligt återhämtad för att ha ett normalt arbete? Hur ska jag veta om jag aldrig försöker? Med risken att krascha, såklart. Jag lyckades iallafall skaka fram två referenser (det var inte lätt, jag har ju inte arbetat på en evighet). Om referenserna kommer säga något positivt om mig, det vet jag inte. Kanske har de inte något alls att säga, vi får väl se. 

Just arbete, praktik och arbetsträning har blivit öppna sår för mig. Sådant som jag så ofta har misslyckats med. Det är jobbigt att påminnas om nederlag och ångest och depp. Arbete är ju en så stor och viktig del av människors liv men för mig har det inte riktigt lossnat ännu. Hoppas att det lossnar snart så att även jag får chansen att vara en del av gemenskapen och tjäna en lön. Jag måste släppa mitt dåliga självförtroende och börja tro på mig själv. Jag kan klara av det här! 

Kram ❤️

En sömnlös vecka

Denna vecka har ännu mer lärt mig hur viktigt det är att jag inte blir utan mina mediciner. De där nätterna var tillbaka, insomni och medföljande melankoli. Jag var vaken nästan 4 dygn. Det hela berodde på att min Risperidon tog slut. Jag fick en akuttid hos min sjuksköterska som gav mig Risperidon och läkaren höjde min Risperidon plus att jag fick Propavan och Zopiklon. På torsdagen hade jag ett möte med Samhall som gick hyffsat och jag gick på Ikea med mamma och min syster, men jag kunde inte arbetsträna förrän på fredagen då jag fått sova ut ordentligt. 

På lördagen umgicks jag med min syster och hennes kompis. Vi gick till Hollandia, ett favoritfik, och jag åt en smörgås med brieost, fikon och valnötter. Det var mumsigt! Sedan tvättade jag arbetskläder och vanliga kläder, vilket verkligen behövdes. Idag har jag bara tagit det lugnt, tvättat mina sminkborstar, målat naglarna och kollat på Youtube. Jag behöver mentalt förbereda mig inför imorgon för då ska jag på jobbintervju. Det är till ett peer supporter-jobb som jag har sökt och jag försöker hålla mig lugn men det var längesen som jag var på arbetsintervju. Håll gärna tummarna för mig! 

Kram på er ❤️

Jag träffade dessa små kompisar på dagens promenad

Blodprovstagning

 

Idag blev det inte någon arbetsträning för jag skulle till sjukhuset och ta blodprov. Blodprovstagningen gick bra och det tog inte lång tid alls. Jag tog litiumprover för det har gått 4 månader sedan sist. Sen hoppas jag att de kollade njurfunktion också! För övrigt så mår jag ganska bra. Nu ska jag göra lite mer kaffe. 

Kram på er 🌷

Arbetsträning och sjuksköterskebesök

Idag var jag tillbaka på arbetsträningen efter en förkylning. Allt gick bra, jag fick till och med ett armband som en snäll kollega gjort. Efter arbetsträningen åkte jag till min öppenvård och träffade min sjuksköterska. Han ska sluta, vi kommer bara träffas en gång till. Lite tråkigt! Men han ska bli teamleader på en psykosavdelning så jag har förståelse för att han vill ha det jobbet. 

Vi pratade om allt möjligt, bland annat berättade jag att de senaste åren känns så röriga. Jag har varit inlagd 4 gånger på 9 olika avdelningar, både på HSL och LPT. Plus att jag har varit på avdelning 84 (mellanvården) 2 gånger. Jag har blivit handräckt av polisen 4 gånger (och fått påhälsning vid ett tillfälle). Jag har blivit transporterad av NTE (Kriminalvården) 2 gånger. Jag har fått tvångsinjektioner vid 3 tillfällen och blivit isolerad på patientrummet en gång. Jag har också fått en ny diagnos (bipolär typ 1). 

Och mina symtom har varit röriga, jag hade deja vu, jag har trott på telepati, trott mig vara gravid, trott mig vara ett helgon, trott mig vara i ett förhållande, trott att musiken handlade om mig, trott mig vara miljardär och utbildad till varje yrkestitel, trott mig vara medlem i SMR, trott att SÄPO var ute efter mig, trott att något fruktansvärt har hänt och trott att det var krig i Sverige bland annat. 

Det hände inte mycket i mitt liv utåt sett dessa år men i mitt huvud hände massvis. Ett problem med psykos är ju att man lever i sin egen lilla värld och riskerar att gå miste om det som sker där ute. Jag tappade kontakten med folk, isolerade mig och levde helt i mitt eget universum. Tack och lov lyckades jag återuppta kontakt och nu lever jag inte isolerad. 

En sak som spär på rörigheten är mina minnesluckor pga tvångsinjektioner. Jag önskar att jag mindes NTE- transporterna! Just nu är det mest som att jag vaknade upp i en annan stad utan att veta hur jag kom dit, vilket jag inte tycker om. Kanske var injektioner nödvändigt men förhoppningsvis slipper jag dem i framtiden. 

När jag ser tillbaka på de senaste åren ser jag ändå liv. Jag har varit vid liv och levt mitt liv så gott som jag har kunnat. Samtidigt har jag lärt mig en del om mig själv, jag har fått nya upplevelser och erfarenheter (en del mindre roligt men det är likväl upplevelser) och jag har shoppat en massa fint smink. Vill jag vara utan dessa erfarenheter? Kanske. Men det är bara önsketänkande. Dags att leva i den verkliga världen igen, gå utanför mitt universum och ta tillvara på sådant som tillvaron har att erbjuda. Och det har jag börjat med. Jag har dejtat, gått med i Balans och Vänsterpartiet, jag har gått på fest, jag har börjat arbetsträna och umgåtts mer med familjen. Livet pågår och det har pågått hela tiden. 

Kram på er ❤️

My ❤️ is at rest within my breast and everything else is still (and all the hills echoed)

Igår var det exakt 12 år sedan jag skrevs ut efter att ha spenderat halva sommaren och halva hösten inlagd på LPT. Ungefär 3 månader var jag inlåst efter att ha skurit av två senor och en artär i armen. Jag opererades på handkirurgen och fick blodtransfusion, efter några dagar på handkirurgens avdelning flyttades jag till allmänpsykiatrin. Jag hade en liten incident då jag krossade glas och fick sova två nätter på PIVA. Där spelade jag pingis och blev väldigt lugn, jag trivdes väl på PIVA. Sedan bar det av tillbaka till allmänpsykiatrin där jag spenderade min 24årsdag. Mamma kom dit och firade mig med tårta som vi även bjöd avdelningen på. I september började jag studera psykiatriskt omvårdnadsprogram vid Malmö högskola (numera universitet). Jag gick på föreläsningar dagtid med ett ID-band runt handleden och sov på avdelningen nattetid. Till slut blev jag utskriven! 

Allt detta, mitt självskadebeteende, känns så avlägset, nästan som ett annat liv. Det har gått mer än 8 år sedan jag skar mig sista gången, vilket jag är stolt och lycklig över. Det fanns något tvångsmässigt i mitt självskadebeteende, tanken att det måste bli tillräckligt djupt annars gills det inte, tanken att det måste bli stygn för att duga. Jag skar mig för att hantera tomhetskänslor när jag var deprimerad men det fungerade inte i längden. ERGT och mediciner hjälpte mig. Nuförtiden känns det otänkbart att skära mig själv, precis som det ska vara. 

Hoppas att ni har det bra 🍁

I've been trying not to go off the deep end

They don't look like Ken at all, hardly have a heartbeat 

Heaven is a place where nothing ever happens

 

Yesterday upon the stair I met a man who wasn't there

The saddest thing that I'd ever seen 

Policemen swear to God 

Love's seeping from their guns 

"Han har inte glömt sitt löfte." (Labyrinter i mitt huvud, kopplar samman inget med inget, drar streck och hittar röda trådar där inget samband finns) 

I grieve in stereo, the stereo sounds strange (min mobiltelefon blev en sändare, det kom ljud från den konstant) 

"Du fick en akut psykos. 

En del människor kan ibland bli lugnare av att få höra orden 'Du är hel.' 

Du har haft bisarra vanföreställningar. " 

(som röster sa till mig några dagar innan den första psykosen släppte) 

Mitt huvud var ett helt universum fyllt av olika karaktärer. 

Jag är bara en liten tjej med små, små tankeord. 

"Tack, Skyddsängel, för att du skyddar mig."  ( och jag bad) 

Oh, I cannot explain what's going down. 

"Göm dig du bakom ditt jävla barnansikte."

"JAG ÄR INTE SNÄLL!" 

Varför finns denna grymhetens Gud? Jo, Han är arbetsgivare! 

Meningslös, grå och trist är tiden efter en manisk psykos. Jag står inte ut i den här tomheten. Grubblerier och melankolier, just nu är det svårt att se en hållbar framtid.  

Jag.Har.Inget. 

"It was you. It was always you." 

Så kommer vi till punkten då tekoppen krossades. Natten då ni dog. 

"You were supposed to leave. We were supposed to leave together." 

I slutändan var det alltid meningen att jag skulle vara med dig. 

"There are no legible signs." 

Je suis un clandestina a Miami. 

Utlevandet på centralstationen var en vacker vanföreställning. (All musik handlade om mig) 

"Stina får inte ha appar på sin mobil." 

"Det är byskvaller om du bara hör det, byskvaller om du inte ser det, byskvaller fastän du kanske tror det..." 

"... och vi tycker om dig, och vi tycker om dig, och vi hoppas du mår bättre, hoppas du mår bättre " 

När du sjöng för mig i mitt huvud, liggandes i sjukhussängen, med nariga händer. 

I've been hallucinating you, babe. 

Oj oj oj oj 

Oj oj oj oj 

Oj oj oj oj 

Du fick en psykos 

Du är schizoaffektiv 

Eller något annat 

Eller något annat 

Eller något annat 

Du kan vara bipolär 

Jag bara kan inte acceptera att jag är bipolär på riktigt. Typ 1. Mani + psykos. Det kan inte vara jag. 

Är detta resten av mitt liv? 

Now the drugs don't work 

They just make you worse

But I know I'll see your face again

I got guns in my head and they won't go, spirits in my head and they won't go. 

"Jag vill inte leva för alltid, jag vill bara vara vid liv när jag lever!" 

Det får synas att man ligger på sjukhus. 

"Man ska sova hypoallergent " (inte tvätta lakan och kläder för ofta, fick jag för mig) 

"Man måste försaka något " (har man snus så får man inte dricka kaffe, tänkte jag) 

I'm fallin' and I can't turn back 

Jag förtjänar fina saker efter allt jag gått igenom. 

det försvinner inte bara för att du gömmer dig 

"När du hör musiken vet du att du har kommit en bit på vägen." 

När din hjärna minns det här...

Förkylningen börjar ge med sig

Nu börjar min förkylning bli lite bättre 😊 Idag var jag ute på en promenad för första gången på länge 🍁 Jag sprang på en före detta kollega från tiden på sjukhuset då jag jobbade som peer supporter. Det var trevligt och många minnen som kommer tillbaka! Jag har också varit parient på den avdelningen sedan dess, vilket var jobbigt eftersom jag var så himla förkyld. Nu ska jag ta och värma en pizza i ugnen. 

Ha det fint ❤️

Världsdagen för psykisk hälsa 🍁

Hej på er 😊

Idag är det Världsdagen för psykisk hälsa och jag vill slå ett slag för att återhämtning är möjlig och att det går att må bättre! I min ungdom hade jag ett självskadebeteende som var ganska allvarligt. Jag åkte fram och tillbaka till ortopedakuten, AVA och psykakuten med konstant nya stygn på armar och ben. År 2016 gick jag en gruppterapi mot självskadebeteende som heter ERGT. Den hjälpte mig att hantera dåligt mående utan att skada mig själv. Jag fick dessutom ny medicin som tog bort mycket av det dåliga måendet. Jag har inte skurit mig sedan dess och nu har det gått mer än 8 år 😀 Det går att sluta skada sig! 

Bilden föreställer mig för lite mer än tre år sedan. Jag arbetade som Peer supporter och hade just då min semester. Några månader senare fick jag min första psykos. Det blev två psykoser och två depressioner efteråt men nu börjar jag komma tillbaka till livet igen. Jag är inte längre psykotisk och depressionen håller på att gå tillbaka gradvis. Jag har börjat arbetsträna och vi håller på att trappa ner min medicin. Jag håller på och återhämtar mig och det känns jättebra 😊

If it be Your will to make us well 

Kram på er ❤️😘

Kosttillskott Happy cycle från INAO. Förhoppningsvis kommer de att bidra till mindre trötthet, reglering av hormoner samt en glad mage ❤️

Idag har jag varit och hämtat ut mitt nya kosttillskott Happy cycle från INAO. Hoppas att det gör något bra! 

Det är ett "Kosttillskott med vitaminer, järn, extrakt av kyskhetsträd, extrakt av ashwagandharot, Lactobacillus rhamnosus och Lactobacillus acidophilus.". 

Edit: jag tog detta kosttillskott i en månad och min menstruation kom tillbaka. Att förlora mensen är en biverkan av Risperidon. 

Förkyld (det är synd om mig)

Tack och lov så finns Treo, nu har jag lite mindre ont. Annars hade jag väl hållit på som förra gången jag var förkyld. Då polisanmälde jag sjukhuset eftersom jag blev smittad där. Jag förvandlades till en rättshaverist haha. 

Hoppas att allt är bra med er och att ni inte är sjuka ❤️🍁