tisdag 11 december 2018

So remember, out there somewhere you've got a friend, and you'll never walk alone again

Igår drack jag årets första glögg med S. Vi käkade hamburgare och utbytte julklappar. Fick jättefint läppbalsam, ansiktsmask med kol och retinol plus några goda téer 🤶 🎁 🍷 Jag har även blivit antagen till kurserna på avancerad nivå. Vi får se om jag kommer ha tid att läsa dem men det känns kul iallafall 🙂 Vaknade upp med ett kliande öra, sömnen är lite kass och jag känner mig hängig men annars är allt rätt okej.

fredag 7 december 2018

an emotional memory of a possible future

Idag begärde jag att få ut min kandidatexamen! Jag inkluderade en del kurser som jag läste när jag gick ssk-programmet, så nu känns inte den tiden bortkastad. Kurser i anatomi, farmakologi, biomedicin, psykiatri, äldrevård, sårvård, näringslära, ledarskap, pedagogik. Jag lärde mig faktiskt en hel del under de åren. Jag blev aldrig sjuksköterska men nu har jag två andra examina från högskolan, och det känns awesome. Dessutom verkar det som att jag ska få börja arbetsträna redan nästa vecka! 


Vägen har inte varit enkel och rak men jag klarade det. Jag överlevde och jag har åstadkommit något. För sex år sedan förberedde jag mig för utbildningen i psykiatrisk omvårdnad samtidigt som jag tvångsvårdades på en sluten avdelning. Jag skrev att jag hoppades att jag skulle klara av utbildningen. Det gjorde jag, jag tog min högskoleexamen i psykiatrisk vård och nu har jag även en kandidatexamen. På något sätt är det som om cirkeln sluts, denna examen som jag skulle ha tagit för sex år sedan. Nu kan jag gå vidare, arbetsträna, skaffa ett "riktigt" jobb om allt går bra, läsa kurser på masternivå, ta en magister eller masterexamen i framtiden. Förhoppningsvis får jag ut lite ersättning för mina ärr, och imorgon ska jag köpa julklappar tillsammans med min syster. Jag vill gå på fler konserter och hockeymatcher, jag vill ha något att göra på dagarna, jag vill ha nya mål att sträva efter. 2019 kanske blir mitt år, den som lever får se. 

lördag 1 december 2018

Idag demonstrerade vi till försvar för strejkrätten ✊

En kamrat tog bilden på mig 💜 Efter manifestationen tog vi en öl och sen gick jag på stan med min syster och provade kläder  köpte dock inget pga fattig 🧥

onsdag 28 november 2018

Fick VG på kandidatuppsatsen 😀💖🎊

Igår fick vi betyget på kandidatuppsatsen: VG. Nu kan jag äääntligen hämta ut min kandidatexamen! Jag håller på och söker jobb, ska till AF på måndag och träffa min rehab-handläggare. Mitt försäkringsbolag ska skicka hem ett brev och meddela om jag får ersättning för mina ärr. Jag ska även få hem lite livsmedelsprodukter från ett företag och provsmaka mot betalning (got 2 hustle 4 that cash you know) och idag såg jag mina modellbilder och blev lite glad. Mitt politiska liv karaktäriseras just nu av svåra dilemman: Should I stay or should I go? Men annars är det mesta ganska bra. Jag läser böcker, har börjat använda min ullkappa och tänder doftljus på kvällarna. Dygnsrytmen är lite rubbad och jag oroar mig över min ekonomi, but what else is new? 😘 

tisdag 20 november 2018

who jumped off the Brooklyn Bridge this actually happened and walked away unknown and forgotten

Året börjar gå mot sitt slut, jag har julpyntat och handlat julklappar redan. Det är en solig höstdag och jag ska strax gå på en promenad vid vattnet, efter att jag har skrivit det här. 2018 var ett hett år, det var svett och solbränna och stranden och varma ljusa nätter. Samtidigt som jag skrev min kandidatuppsats, egentligen det enda som jag känner att jag har uppnått i år. Och så var vi på hockey-VM. Så mycket mer hände inte. Jag gick på trottoarerna och i parken i timmar, ibland med S och ibland ensam. I mina hörlurar lyssnade jag på Big city life me try to get by och the sun is in the sky, oh why oh why would I wanna be anywhere else?. På stranden sjöng vi Bienvenidos a Miami och yeah baby I like it like that. Månaderna smälter samman, maj juni juli augusti är i mitt minne nästan omöjliga att skilja på.

Det blev inte som jag hade tänkt mig, den där idioten bad aldrig om ursäkt och den andre mannen såg jag inte igen. Istället gick jag runt och väntade och blickade omkring mig. Som om han plötsligt skulle stå framför mig och vinka och ropa ha det fint fast nu skulle jag säga förlåt mig jag förstod inte att du tyckte om mig jag tycker ju om dig också och så skulle allt bli bra. Men jag väntade för länge. Jag lärde mig en läxa. I morse tänkte jag på åren som gått och grät stora tysta tårar. Tomheten, ångesten, melankolin, vassa taggar i hjärtat. When you look with your eyes everything seems nice but if you look twice you can see it's all lies.