Detta skrev jag den 19 juni: "Varför känner jag mig så himla trött? Varför hör jag fortfarande röster? Ingen har några svar till mig och tiden bara går. Den här veckan har jag inte gjort något särskilt. Är tillbaka i Malmö efter att ha spenderat en vecka i Kalmar hos pappa.
I måndags lämnade jag in ett läkarintyg till Arbetsförmedlingen. Arbetsträning närmar sig med stormsteg och jag känner mig nervös. Min läkare tycker att jag borde genomgå någon form av förrehabiliterande åtgärd först, vi får se hur det blir med det. Efter att jag lämnade in läkarintyget lagade jag en soppa från grunden och sen tittade jag på fotbolls-EM. Igår gick jag en promenad, tvättade och kollade på fotboll.
Mitt liv är trist och tråkigt. Jag önskar att jag vore lite piggare och att rösterna vore väck. Det börjar kännas som att de aldrig kommer att försvinna och att jag kommer vara trött i en evighet."
Jag var uppenbart deprimerad och så himla trött. Och jag känner att jag har tagit stora kliv framåt sedan dess. En del tror jag beror på att jag har börjat ta Voxra igen. Mitt tankeeko stör mig inte riktigt lika mycket längre och jag tror att jag jag är något piggare. Arbetsträningen närmar sig verkligen nu och jag försöker att inte ta för seriöst på saken för då blir jag bara nervös. Istället vill jag se det som en möjlighet att komma ut lite, få nya referenser, något att ha i mitt cv och en del av min rehabilitering. Pappa ska åka hem idag och jag ska städa lite. Kommer jag att vara trött i en evighet? Förmodligen inte skulle jag tro. Kommer rösterna, dvs mitt tankeeko att försvinna? Till slut gör det nog det, hoppas jag. Tills dess ska jag försöka leva mitt liv så bra som det bara går.
Ha det fint 🌷
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar